ONT!!!

I dag kan man säga att de e en sån dag som man bara vill gråta och bli förbannad!!
Varför vill inte min rygg va vän med mig?
Fast egentligen är det ju mitt eget fel att jag har ont...hade jag varit mindre hade kanske inte detta hänt med ryggen, hade jag haft ett jobb som var mindre tungt, hade jag tränat regelbundet i hela mitt liv m.m Listan kan göras hur lång som hellst å de spelar ingen roll hur lång den än blir så kan jag inte göra något åt det just nu...det är som det e!
Men jag vet att när jag får hjälp med operationen så kommer jag också sen att minska i vikt vilket gör att jag också kan röra mig utan att få så j-a ont.
För jag vet ju att när jag väl kommer igång med träning så tycker jag att det är KUL, älskar tex. promenader, crosstrainer, och spinning....bara ÄLSKAR det, men kan inte göra det just nu pga den j-a smärtan...ja jag säger j-a smärta, för det är vad de e. Jag kommer på mig själv ofta att när jag träffar eller möter människor så biter jag ihop och försöker vara trevlig trots att jag egentligen har så ont att jag egentligen inte orkar vara det, sen en sak som jag tycker e riktigt frusterande och jobbigt, det är att man ska inte behöva be sin 2-åriga dotter att: Kan du ta upp den grejen från golvet åt mig, eller: Kan du be pappa ta på skorna i stället...Herre gud, de e skrämmande att det gått så lågnt att smärtan tar överhanden av vad hjärnan vill.
Mailade idag till Norrtälje sjukhus, det borde ju finnas någon liten chans att man kan få förtur när man har dessa problem, eller?
Vi får hoppas på svar i alla fall...Nu ska jag snart bege mig iväg till Försäkringskassan om kroppen tillåter.

Kram....