Farfar.....

6.14 idag vaknade jag av att telefonen ringde, när jag såg att det var från Rönnås visste jag med en gång...Farfar har gått bort.

Å mycket riktigt, det var Birgitta som ringde å berätta att han gått bort vid 3 i natt:-(

Jag är så oerhört tacksam över mig själv just nu, att jag åkte upp med barnen till Fritsla igår, trots att Frida skickade sms å sa att hon inte skulle följa med. Här var kallt ute å halt å egentligen borde jag inte ens åkt om jag känner mig själv eftersom jag inte gillar å köra i detta väglaget, å speciellt inte när barnen e me å absolut inte ensam med barnen, men tanken att INTE åka fanns inte ens, utan jag skulle bara dit om det så vore själv m. barnen. Men pappa ringde å sa att han kunde åka med strax innan jag skulle köra, å det tror jag han me e tacksam över.

När vi kom upp till farfar så låg han på sängen, han andades väldigt tungt å oregelbundet fick jag en känsla av å han var svullen i ansiktet å pratade väldigt konstigt å otydligt, har aldrig sett min farfar sådan tidigare...på nåt vis kändes det som han inte hade långt kvar.

vet inte hur många gånger jag sagt å tänkt det nu, men jag är så tacksam att jag satt å höll hans hand en stund å vi pratade. Jag berättade att jag å barnen var där å han frågade hur operationen hade gått, å jag sa att det var bara bra. Å han frågade hur jag mådde nu. Judy hade visst nämnt att jag gjort en op, å han kom ihåg detta. Han berättade att benen inte bar honom å att han inte klara av att gå själv, han som alltid gått själv.

Dagen innan när Lovisa å Judy hade varit hos honom så hade han åkt runt med rullstolen på rummet å kollat bland sina papper, han hade alltid koll på allt.

När vi var där hämtade Judy å Lovisa Farmor också så hon fick sitta bredvid honom å hålla han i handen en stund.

När vi skulle gå så vinkade han på Nowa å hon på han och han tyckte att Oliwer hade blivit så stor, han minns honom när han var liten, han sa att han var en riktig rackarunge å så skratta han lite., Oliwer har alltid sett upp till Gammelfarfar. Minns när Oliwer var med Farfar för några år sen i skogen, dom plockade blåbär. Tiden gick å dom kom inte, Farmor var så orolig å gick ut å blåste i visselpipan. Till slut kom dom, å dom hade plockat riktigt mycket blåbär.

Ja, man har många fina minnen.

Nu så sa kroppen å orken i från, å de e klart att den får göra efter nästan 99 år.

Nu få du vila i frid å jag lovar att det är en där uppe som har längtat å kommer att ta hand om dig...eller hur Andreas.

Vila i frid.......